Nya favoriterna: Flight of the conchords

De här killarna är fantastiska på ett underbart sätt. Luta dig tillbaka, njut och gå sedan in på Youtube och kolla in lite till, tex. Jenny och Businesstime.

Fan fan fan...

Ingen bra dag idag... mår inte bra (förkyld) och dessutom drömde jag inatt... Plötsligt hörde jag en nyckel i dörren, men Claes satt mitt emot mig vid matbordet. In kommer g´s pappa!! Jag blev både förvånad och arg, men även lite lättad: Nu behöver G inte sörja mer...

Men det behöver han ju!!! Hur i helvete kan man göra så mot ett barn??? Sitt barn! Skitstövel... *gråter*
Och du vet hur det är... nu kan jag inte släppa det. Har inte lyssnat på LeMarc-skivan sedan jag bodde i Ystad tror jag, åtminstone inte sedan vi flyttade isär. Men idag skulle jag naturligtvis. Och tårarna bara strömmar. Jag vet inte om jag saknar honom för G´s skull, eller bara för att kunna ställa honom till svars. För naturligtvis slapp han undan även det. Jag sitter här med en liten kille som vill ha sin pappa, som fortfarande gråter efter honom ibland och som snart kommer få veta precis vad som hände och hur kommer han hantera det? Kommer han ta på sig skulden (vilket jag naturligtvis är rädd för) eller kommer han inse att det bara finns en person som skulden ligger på. Den som nu är onåbar.

Idag är ingen bra dag... så därför städar jag. Och julpyntar. För vårt liv går ju faktiskt vidare :-)

Hejdå Bruckner

Så, efter månader av övning, resande till och besök från Karlskrona, samt av en väldigt duktig orkester, så var det konserter i helgen. I lördags var vi i Sankt Andreas-kyrkan i Malmö, dirigerade av vår körledare och igår var vi i Fredrikskyrkan i Karlskrona, dirigerade av deras körledare. Naturligtvis (?) är man mer lojal mot sin egen kör och körledare, men jag tycker ändå - och försöker vara lite opartisk - att det lät bättre i lördags. Men, det var härligt igår med, särkilt i den underbart vackra kyrkan, men riktigt fet aukustik.
Viss skillnad både i teknik och tempo, men visst, det lät bra, mäktigt, vackert, flytande... Hoppas att publiken tyckte det samma, men visst verkade det så. Till och med stående ovationer minsann!
Det vi sjöng var alltså Bruckners mässa i e-moll, från Kyrie till Agnus Dei. Dessutom hittade jag en ny vän, en trumpetare som heter Björn och eftersom jag är funtad som jag är, så har jag redan inviterat honom till att spela på vårt bröllop, när det nu blir av... :-) Jag orkar inte ens korrigera syftningen, jag utgår från att det är förstått vems bröllop vi talar om här...

Idag måndag, trött i rösten, då vi igår fick sjunga utan att sjunga upp först, men inte värre än att det är över imorgon, då det är ny övning inför 1:a advent. Och som jag längtar!! *myyyyys*

Det är värre med julklapparna, jag har bara köpt två än så länge, plus att jag har en liten idé om vad jag ska ge älsklingen... men sen är det några kvar.

Häromdagen fick jag förresten hem min möbel, som Claes har gjort. Tänk dig IKEA´s Expedit-bokhylla. Tänk dig tre fack ur den, på höjden, i vitt och på ben. Den står i sovrummat nu och ska fyllas med mina scrap-prylar, vilket gör att jag kan städa bokhyllan i vardagsrummet. Skööönt!

Fredag, skånsk vinter och PMS

Jepp, allt i ett... har ont i halsen. Cyklade till jobbet idag, det blåser tydligen 17 m/s. Jag räknar kallt med att ha dem i ryggen när jag ska hem, det har jag förtjänat.

Vi skulle haft gäster ikväll, så i kylen står 8 kycklingfileér i marinad. Men de kommer inte pga. sjukdom, och nu har luften liksom gått ur mig. Det som är bra är dock att middagen är klar. Skalad potatis står i en kastrull med vatten på spisen, redo att börja kokas så snart Claes kommer hem, så att salladen med potatis kan göras. Fileér i kylen, som sagt, och ingredienser till en underbart god, kall sås finns också. Samt vin och öl från Tysklandsresan med jobbet. Självklart var jag inställd på att vara värdinna ikväll och såg verkligen fram emot det, men nu när jag inte ska... så dras mina tankar oupphörligen till soffan, filten och en bok/film/tidning. Med blåsten vinande utanför. Härligt!

Och så PMS då... blir plötsligt tårögd över ingenting. Vet ju varför, men frustrerande är det ändå... Och naturligtvis kommer de där envisa tankarna på det som har hänt en gång. Jag lever i full förvissning om att det som händer och har hänt formar mig till den jag är, vilket råkar vara en person som har en klok, underbar son och den bästa pojkvännen som går att finna! Så trots allt kan det inte ha varit helt dåligt. Och vad är det för nytta med att gräva ner sig i sånt som har hänt? Ja, det kan man ju fråga sig, men då ska man också komma ihåg att jag alltid har varit den som har tänkt så väldigt mycket och analyserat så väldigt, väldigt mycket, att några få dagar per månad inte är något alarmerande alls. Dessutom, jag vill inte helt glömma, eftersom minnena nu har en svag ram av njutning eftersom jag ju idag kan sitta och se hur bra allt blev. Som att i tiden åka tillbaka till henne och säga "Du, jag vet att det suger just nu, men det här kommer leda till att du träffar Claes, flyttar till Limhamn och jobbar med något som är kul, som du är riktigt bra på och som dessutom ger en bra lön! Så stå ut, det kommer. Lyckan är precis där runt hörnet, kliché eller inte."

Och när jag har kommit så långt i mina tankar, så vet jag ju, att trots att mina hormoner vill få mig att tro att jag är ledsen, olycklig, dum, ful och gud vet vad... så vet jag att jag egentligen är totala motsatsen. Och det hjälper faktiskt! :-)

Vilken vecka...

Eftersom det är höstlov är Gabriel hos mormor och morfar i KBA. I lördags körde jag (själv!!) upp honom dit, stannade över natten, hann med en tripp in till GBG för att träffa min barndomsbästis med son, till KBA igen med storbror och brorson i sällskap och sedan hem (själv igen!!) på söndag eftermiddag.

Efter denna mysiga, men tröttande helg följde en vecka där jag har gått upp kl. 5 (jepp, fem) varje morgon tillsammans med Lobbie, kört honom till tåget och sedan kommit till jobbet vid sex. I måndags stack hela koordinationsgruppen (vi är fyra) till Tyskland på kompetensutveckling. Den bestod i att se hur betalstationerna på bron och i Rödby fungerar, hur man kör på och av en färja, samt hur mysigt Burg är och hur stort och billigt Bordeshop är. :-P Hemma vid tio på kvällen och upp fem morgonen därpå.

Idag har vi dock haft halvdag, samt bullfika där vi lämpligt nog talade om spökerfarenheter ur verkliga livet. Våra egna då, inte någons kompis brorsas halvsysters pojkväns historia...

Tyvärr finns alla gravar som jag hade velat besöka många, många mil bort, men eftersom jag med kören ska sjunga på minnesgudstjänsten på söndag, så kommer jag tända ljus då.

Nu ska jag bara ta det väldigt lugnt och njuta av att det är fredag och att jag nästan inte har något inbokat imorgon. Bara introduktion till Vibrationsträning på friskis kl. 10 och en middag hos en av Claes´ kompisar på kvällen. Lagom program för en helgdag tycker jag!