Det här med att lära känna nya vänner... När vet man att det är en bra idé och att man kan lita på personen i fråga? När slutar regeln om "känns det för bra för att vara sant, så är det det" att gälla? Eller tänker man bara för mycket då? Och vi som har sett crime night på tlc och konsumerar deckare som lördagsgodis, när ska vi lita på att folk är folk och inte knäppisar?
Sånt kan dyka upp i mitt huvud vid elva på kvällen.
Jag bloggar om och när jag får tid och då blir det väl om det som råkar dyka upp i mitt huvud. Enjoy!
onsdag 27 februari 2013
Funderar
söndag 24 februari 2013
Superförälder
Jag tänker på det när jag står i duschen. Utanför sitter lilla E i en babysitter och försöker roa sig. Rätt vad det är, mitt i min schamponering så vill hon inte längre och börjar gnälla. Gnället övergår snart, väldigt snart, i hjärtskärande gråt.
Att jag innanför draperierna och genom duschen brus försöker säga lugnande saker som Såååja och Lille vän då, mamma är ju här, gör bara saken värre. Den hemska väggen som har slukat mamma pratar! Så tillslut kommer jag på lösningen. Med lödder över hela mig och vit i håret av schampo leker jag tittut. Jag tittar ut på ena sidan, säger Tittut, sköljer av lite lödder, tittar ut på andra sidan, säger Tittut, sköljer av lite mer lödder, tittar ut på första sidan, säger Tittut och E ser fascinerat på. Tyst.
I mitt stilla sinne tänker jag att jag inte kan se riktigt klok ut, men vad gör det. Och så känner jag mig lite som en supermamma.