Man kollar kalendern... *suuuck* 12 dagar kvar til jul...
Man kollar kalendern... Men herregud!!!! Redan 11 januari???
Jahapp, och 29 har jag blivit :-) Firade med prinsesstårta hos mamma och pappa innan vi åkte hem efter nyårsvecka i KBA. På söndag kommer halva svärsläkten på middag, ska bli kul! Trist bara att ena svägerskans son har fått vattkoppor, så de kommer inte. Ska bjuda på rådjurslår är det tänkt. Efterrätt vet jag inte riktigt än... velar mellan parfait och tårta. Mycket grädde hur som helst liksom.
Har pratat mer med min Björnvän, siktar väl på fika snart, det är ju ändå... *räknar*... 1,5 månad sedan konserten. Med "pratat" menar jag ju då via nutidens kommunikation, vilken sker via Facebook (i det här fallet), MSN eller sms.
Går annars och planerar framtiden, vilket är rätt kul! Har ett projekt på gång jag inte kan skriva om förrän det är ett faktum, men OJ vad jag kommer skriva om det då :-) Annars rullar det väl på. Efter första veckan på jobbet efter jul/nyårsledigheten är man hyfsat mör. Imorgon ska jag städa, tvätta, laga mat, handla och åka till Panduro-lagret. Ja jösses... (har sett mycket scooby-doo ja), Hur gör man för att sakta ner? Jag tycker att jag kan vara rätt bra på att leva nu, här, njuta av det lilla i vardagen. Men ändå rinner de iväg, dagarna... På ett sätt känns det inte alls längesedan vi firade nyår 2006/2007. Och nu är vi 11 dagar in på 2008.
Men, för att vara rättvis, så hann det ju hända en hel del under 2007: Jag fick nya arbetsuppgifter på jobbet. En hel del har slutat, och med det har följt en hel del avskedsfester. En hel del har börjat.
Gabriel har haft ca. 9 halsflussar och opererade därför bort mandlarna i mellandagarna. Vi har firat 3 år tillsammans, min Lobbie och jag, så nu är jag faktiskt mitt i mitt längsta förhållande någonsin. Och längre ska det bli! Jag har gjort upp en massa planer, som dock sträcker sig in i 2008 och tom. 2009. Och med folk runt omkring mig har ju hänt en himla massa med, som på något vis påverkar även mig och i vissa fall min familj.
Jag måste säga... jag tycker livet är spännande. Jag tycker det är coolt att bli äldre och få mer att se tillbaka på och att utvecklas. Man gör ju ibland saker som man skäms mer eller mindre för... men med åren bleknar de bort. De saker som är bra, däremot, tycker jag inte är några problem med att minnas. Låter jag överhurtig och knäpp? Njaa... det tycker jag väl inte att jag är. Jag bara tänker väldigt mycket.
Kanske är det på grund av vad som har hänt mig tidigare i livet... att jag väljer att se på det som ett äventyr (oftast - ibland är det bara långtråkigt). Det kanske är ett sätt att komma vidare, komma över vissa saker.
Hur som helst.
God natt!
