Life... na naanananaaaa...

Livet är bra märkligt ändå... och folk i allmänhet också förresten.

Härom veckan var jag inne i stan efter jobbet, jag skulle fixa några biljetter till en konsert, och biljettkassan stängde sex. Sen skulle jag till kören, som också är inne i stan, men den började inte förrän kvart i sju. Så, när jag hade hämtat ut biljetterna stack jag till ett Espresso house för att köpa mig en macka.

Väl där blev jag lite fundersam över vad jag skulle ha, samt om jag skulle ladda mitt rabattkort, eller om det gav rabatt ändå. Allt i allt, så gjorde jag ett hyfsat förvirrat och något osäkert intryck, vilket fick henne i kassan att totalt trycka ner mig. Hon suckade och förklarade en aning nedlåtande hur det gick till.

Och min respons på detta var att bli ännu mer osäker... *suck* Samtidigt satt jag inne i min hjärna och observerade hela charaden och tänkte: Men herregud, hur gick nu det här till? Jag är faktiskt inget mähä. Faktiskt!


Jaja, efter en god macka smet jag in i en godisaffär, precis om hörnet från busshållplatsen. De har en massa god och lyxig choklad bland annat. Fortfarande tydligen lite trött och med en aningens, aningens förvirrad utstrålning gick jag runt och förundrades över att lösgodiset kostade 9.90/hg!! Att de hade massor av mörka chokladkakor från diverse ställen, och som då naturligtvis kostade som de smakade (vilket borde vara väldigt gott).

- Säg till om du vill ha hjälp, sa hon i affären.

- Mmm... svarade jag lite tankspritt.

Efter ett par sekunder sa hon:

- Let me know if you want some help.

- Yeah, ok, hörde jag mig själv svara och undrade genast hur jag skulle ta mig ur det här utan att det blev pinsamt.

Genom dörren hade varit ett klokt alternativ, men tydligen tyckte Maria att det istället var ett utmärkt tillfälle att köpa lite lyxiga chokladpraliner till Claes. Man plockade själv för typ 49:-/hg eller så.

Sagt och gjort, jag plockade till mig några och gick sen fram till henne för att få dem vägda.

- Is it a gift? frågade hon och det lät som engelska för de med lite svagare förstånd, hon pratade lite högre och lite långsammare än hon gjort dittills.

- Yes, pressade jag ur mig och höll tillbaka ett leende. Vilken film hade jag hamnar i egentligen? Yrrol?

Hon vägde dem och det blev 49,60:-

- It´s fortynine fifty, sa hon på samma höga, långsamma sätt.

Jag nickade och plockade upp plånboken, samtidigt som hon började slå in påsen och sätta snöre på.

Jag fick fram en femtilapp och höll upp den.

- Fifty, yes? sa jag och visade sedeln.

- Yes, svarade hon och tittade. That is enough!

Milda makter!

Ja, det slutade med att hon fick sedeln, jag fick godiset, ingen femtioöring dock och sen kunde jag gå ut därifrån.

Vad hände där egentligen? Hahaha... men roligt var det!


Igår kom jag till jobbet och var snygg som få. En ny klänning, svarta strumpbyxor, höga, svarta stövlar och en riktigt snygg make-up och frisyr. Kul att få komplimangerna, jag kan förstå de som faktiskt sminkar sig varje dag. När jag kom hem och frågade Claes om han ville att jag skulle sminka mig mer, så fick jag svaret att jag gärna kunde göra det, så länge det inte var för jobbigt. För mitt problem är just det... det tar tid på morgonen (ok, inte mycket, men ändå) och det tar framför allt tid på kvällen... jag har mascara som aldrig vill skiljas från mina ögonfransar. Men, men... visst, lite oftare kan jag väl. Det hade varit kul att gå in på Espresso house, som jag såg ut igår. De hade definitivt behandlat mig annorlunda och jag hade också betett mig annorlunda.


Vilket väl är min läxa för dagen... som jag vet att jag är, så beter jag mig. Vet jag att jag är snygg, så beter jag mig "snyggt". Självsäker, lugn... och blir också behandlad därefter. Detta var alltså en kunskap där för mig, inte nödvändigtvis allmän, så om du inte vill/kan ta åt dig, så gör inte det. Jag vet att jag inte sitter inne med alla svaren :-)
Men jag tycker att det är vansinnigt fascinerande hur man kan förändra inte bara sin bild om sig själv hos andra, men också hos sig själv, med relativt enkla medel. Och det var faktiskt roligt att vara någon annan en liten stund, där i godisaffären, även om det inte var min intention från början.

Jag hade säkert kunnat utveckla det här ännu mer, men jag är förkyld och har ont i huvudet, så det får eventuellt bli en annan gång.