Superförälder

Jag tänker på det när jag står i duschen. Utanför sitter lilla E i en babysitter och försöker roa sig. Rätt vad det är, mitt i min schamponering så vill hon inte längre och börjar gnälla. Gnället övergår snart, väldigt snart, i hjärtskärande gråt.
Att jag innanför draperierna och genom duschen brus försöker säga lugnande saker som Såååja och Lille vän då, mamma är ju här, gör bara saken värre. Den hemska väggen som har slukat mamma pratar! Så tillslut kommer jag på lösningen. Med lödder över hela mig och vit i håret av schampo leker jag tittut. Jag tittar ut på ena sidan, säger Tittut, sköljer av lite lödder, tittar ut på andra sidan, säger Tittut, sköljer av lite mer lödder, tittar ut på första sidan, säger Tittut och E ser fascinerat på. Tyst.
I mitt stilla sinne tänker jag att jag inte kan se riktigt klok ut, men vad gör det. Och så känner jag mig lite som en supermamma.